Kvinnor och försvaret, kvinnor i försvaret

”Vad ska Försvarsmakten göra för att öka andelen kvinnor?” Frågan ställs till mig under Folk och Försvars årliga rikskonferens i Sälen. Jag påminns om frågan när jag, via Krister Fahlstedt, läser Katrine Kielos artikel om våldtäkt som vapen i gårdagens Aftonbladet.

Du har antagligen inte hört så mycket om det. Men det är den dödligaste konflikten sedan andra världskriget. Fler människor har dött här än i Irak, Afghanistan och Darfur tillsammans. Framför allt är det ett krig mot kvinnor. Därav tystnaden. Antagligen. Eller så beror det på mobiltelefonerna.

Kielos skriver om våldtäkt som vapen, som ett sätt att systematiskt undergräva sina motståndare i flera konflikter runt om i världen. Inte minst Kongo och Bosnien, som hon nämner. I krönikan nämner hon FN:s resolution 1820, där sexuellt våld mot kvinnor och bran erkänns, och fördöms som krigsbrott. Och inte bara som ”vanliga” brott. Det här är viktigt, men bör även ses i sitt något större sammanhang. Hon skriver vidare i krönikan att det, vid fredssamtalen i Kongo, inte fanns med några kvinnor vid förhandlingsbordet. Varför det heller inte är särskilt märkligt att kvinnors, och barns, utsatthet inte blir särskilt centralt.

Här kommer en annan, enormt viktig, resolution från FN in, resolution 1325 om kvinnors deltagande i fredsskapande och -byggande arbete. Resolutionen uttrycker bland annat att säkerhetsrådet ”uttrycker sin beredskap att inkorporera ett jämställdhetsperspektiv i fredsbevarande insatser och uppmanar generalsekreteraren att trygga att, där så är lämpligt, jämställdhetsperspektivet tas i beaktande vid fältinsatser”. Åter till frågan jag fick i Sälen, om vad Försvarsmakten skall göra för att öka andelen kvinnor.

Inom den svenska Försvarsmakten finns ett nätverk för värnpliktiga kvinnor, NVK. Nätverket finns på de flesta förband, och de arrangerar årligen två centrala träffar. På dessa träffar hålls bland annat erfarenhetsseminarier, där kvinnorna får möjlighet att prata och dela med sig av sina erfarenheter av att göra värnplikt som just kvinnor. Igår spenderade jag ett par timmar med att gå igenom den dokumentation som gjorts på dessa diskussioner de senaste åren, och det är på många sätt skrämmande läsning. Som man i Försvarsmakten är jag medveten om att det inte är enkelt att vara där som kvinna. Jag vet att det finns undersökningar som visar att uppemot 50% av de värnpliktiga kvinnorna upplevt sexuella trakasserier. Men dessa siffror blir aldrig verklighet, förrän jag tar del om personliga erfarenheter från kvinnor som tvingats raka ben och armar, och bli visiterade, för att bli respekterade som gruppchefer. Kvinnor som får O’boy-pulver kastat på sig i duschen, av män iförda skyddsmasker. Kvinnor som, när de rycker in med bruten tumme, får frågan om det är pojkvännen som slagit henne, följt att hon förtjänade det. Kvinnor som, när de försöker reagera på detta, blir kallade för ”lättpåsatta subbor”. Och så vidare.

Krister Fahlstedt, en förebild för många på väldigt många sätt, skrev på sin blogg, och har sagt liknande vid andra tillfällen, att vi inte blir ”bättre på en patrullering i Afghanistan eller Tchad än vad vi är i fikarummet eller på kaserngården här hemma”. Med andra ord, så länge vi inte har en försvarsmakt och väpnade styrkor där kvinnor, HBT-personer och andra minoriteter känner sig välkomna, utan snarare känner sig utsatta och trakasserade, kommer vi heller inte kunna leva upp till intentionerna varken i resolution 1820 eller 1325.

Anders Eriksson,
generalsekreterare

Uppdatering: Annika Nordgren Christensen kommenterar också Kielos artikel.

Budgetfrågan försvaret

Jag skulle inte vilja ha Sten Tolgfors arbete i dagar som dessa. Att han tvingas driva en ekonomiskt orimlig politik kan inte vara trevligt. Att det höjs röster både bland politiker och allmänhet tycker jag inte är det minsta konstigt.

Att det nu med största sannolikhet kommer att bli ytterligare några förbandsnedläggningar i Sverige ser jag som inget annat än väntat. ÖB har tidigare tvingats med att verkställa stora besparingar utan tillåtelse att göra förbandsnedläggningar. Effekten har blivit att kvalitén i hela försvaret fått sig en smäll, vissa delar mer än andra. Värnpliktsutbildningen har utöver de allmänna besparingarna dessutom fått konkurrera med ökande åtaganden utomlands och med uppsättningen av NBG. Bristen på officerare, materiel och ekonomi för övningar har varit det vägledande för utbildningsåret 08.

Så jag kan bara hålla med försvarsministern om att det idag produceras pappersförband som inte finns på riktigt. De soldater som blev färdigutbildade 08 håller en historiskt dålig standard och saknar utbildning för att verka i brigad, bataljon och i vissa fall kompani nivå. Det är vad som händer när man ger ÖB mindre pengar, mer uppgifter och politiskt opinionsvänliga styrningar.

Så Sten, hur hade du tänkt att lösa detta?  Genom att göra försvaret mer användbart här-och-nu, genom att låta personalförsörjningen baseras på frivillighet? Jag har svårt att se hur det skulle kunna gå ihop ekonomiskt. Att utveckla Sveriges förband till att bli mer användbara, flexibla och rörliga är en positiv utveckling som behövs, men långt ifrån billigt. När det kommer till att avskaffa plikten, vilket Sten inte vill kalla det själv eftersom det inte låter bra, så kommer inte heller det att tillföra pengar till den redan ansträngda budgeten. Försvarsmakten kommer nog inte ha gigantiska problem med att personalförsörja sig med yrkessoldater i en lågkonjunktur som denna, men vid en hög konjunktur så kommer försvarsmakten att vara tvungen att höja lönerna för att fortsätta vara attraktiva, ett ekonomiskt utrymme som knappast kommer att tilldelas.

Att kunna göra fler förbands nedläggningar än de som diskuteras i SvD vore inte bara ett politiskt självmord i den allmänna opinionen, utan även rejält oansvarigt då den ryska björnen ostört tillåts äta upp före detta lydstater. Att Jan Björklund nu har erkänt att det kanske behövs mer pengar för att driva igenom den liberala försvarspolitiken högst rimligt. Dock kan man alltid ifrågasätta det rimliga med att försvarsministern först bestämmer sig för att plikten ska bort och sedan tillsätter en ”pliktutredning”.

Oscar Rosén
Ordförande Värnpliktsrådet

SvD 1 SvD 2 SvD 3

Förbandsverksamheten, det som allt bygger på

När värnpliktsrörelsen var ung, var det en i huvudsak lokal fråga. Det handlade om värnpliktigas organiserade kamp på respektive förband, för att deras intressen skulle respekteras. Det handlade om allt från bespisnings- och förplägnasfrågor till frågor av mer principiell karaktär som persmissioner och rättssäkerhet. Sedan den första Värnpliktiga Arbetsgruppen tillsattes vid kongressen 1972 har det centrala, nationella arbetet fått allt mer betydelse. Inte minst då deltagande i forum, där centrala makthavare befinner sig. Som Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, som nyligen avslutats.

Men förbandsverksamheten är fortfarande det som lyfter upp hela verksamheten. Det är den som gör att Värnpliktsrådet som aktör hela tiden bär med sig en legitimitet och ett grundmurat förtroende. Genom att besöka förband i hela landet, får vi information vi sedan kan lyfta upp. Våra krav finns alltid förankrade i de värnpliktigas verklighet.

Med ett relativt nyval, är förbandsverksamheten nödvändig att komma igång tidigt med. Under veckan har Jonas och Christoffer därför befunnit sig på Livgardet och Nina och katja har besökt F17 i Ronneby och Marinbasen i Karlskrona. Detta har fått viss medial uppmärksamhet, då Nina och Katja blivit intervjuade i både Blekinge Läns Tidning och Sydöstran samt av Försvarsmaktens hemsida mil.se.

Samtliga förband skall, enligt de krav kongressen ställer på oss, besökas minst tre gånger under året. Om ni ser någon med vår båge, hugg tag i oss! Vi vill veta vad just du tycker!

Anders Eriksson,
generalsekreterare

Något om Pliktutredningens mandat

I artikeln på Newsmill i måndags, skrev Oscar och Paulina bland annat att många tycks ”anse debatten kring Försvarsmaktens personalförsörjning vara över”. Det är egentligen inte särskilt märkligt, givet hur den förs. Försvarsministern, som går i andra ministrars fotspår med sin blogg, skriver i en kommentar till Björn von Sydows utspel på Folk och Försvars konferens i Sälen bland annat att den så kallade Pliktutrednigens delbetänkande (Totalförsvarsplikten i framtiden SOU 2008:98) var en ”sjupartiöverenskommelse om framtidens personalförsörjning på frivillighetens grund”. Men stämmer verkligen det?

Tja, delvis. I sammanfattningen av kommitténs slutsatser står bland annat att läsa att personalförsörjningen av den militära grundutbildningen, ”lumpen”, ”görs oberoende av bestämmelserna om tjänstgöringsplikt i lagen om totalförsvarsplikt”. Vilket ju rimligtvis bör tolkas som ministern gör. Eller?

För att svara på det bör man nog se till de direktiv kommittén haft som utgångspunkt. Där står bland annat att läsa att den parlamentariska kommittén skall ”överväga vilka författningsändringar och övriga åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra frivillig rekrytering och utbildning av sådan personal som enligt nuvarande förhållanden tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Vidare ska kommittén överväga under vilka förhållanden pliktsystemet ska tas i anspråk.” Med andra ord, kommitténs uppdrag var inte att utreda om tjänstgöringsplikten skall läggas vilande (ett uttryck jag vet det tvistas om) utan hur det ska gå till, och under vilka omständigheter man sedan skall börja tillämpa dem igen.

I en kommentar till delbetänkandet, skrev socialdemokraternas representant, Peter Jonsson, att de ”tycker att regeringen har gett pliktutredningen så snäva direktiv så att utredningen har stirrat sig blind på en lösning och snarare har sökt argument för att ta bort värnplikten än att kritiskt granska olika alternativ och väga för- och nackdelar mot varandra”. Vidare menar Jonsson att de kommer att fortsätta arbetet i kommittén, men att deras stöd för delbetänkandet ”inte skall tolkas som ett ställningstagande för den modell som utredningen avser gå vidare med”.

Så nästa gång ni hör försvarsministern eller någon annan säga att det finns en sjupartienighet kring att personalförsörja Försvarsmakten på frivillig grund, ska ni veta att det inte är hela sanningen.

Anders Eriksson,
generalsekreterare

Sista dagen i sälen

Jag är tillsammans med Oscar Rosén och Anders Eriksson representerar Värnpliktsrådet på Folk och Försvarskonferens i Sälen. Vi är nu inne på sista dagen och under de två första dagarna har allt från Försvarsmaktens personalförsörjningssystem till hur civil- militära insatser ska utvecklas diskuterats.

Personalförsörjningsfrågan är en av våra största frågor just nu. Tyvärr har denna fråga inte berörts i den stora utsträckning vi skulle ha önskat. Det känns ibland som att allt fokus läggs på steget efter grundutbildningen i Försvarsmakten. Detta kan jag tycka är mycket underligt, då Försvarsmakten inte har någon aning om hur de i framtiden ska få personal eller om de överhuvudtaget kommer att få personal. Jag vill ta tillbaka diskussionen till grunden i Försvarsmakten som idag faktiskt är Värnplikten.

Det förs alldeles för lite diskussion kring vad det är Försvarsmakten vill ha för någon personal. Vad är det Försvarsminister Sten Tolgfors, ÖB Håkan Syrén och ordförande för Försvarsberedningen Karin Enström (m) menar när de säger kvalité, hos soldater?   Är det att soldaterna i framtiden ska kunna göra 50 armhävningar och springa milen under 45 min, eller är det att de ska ha någon form civilkompetens och en önskvärd människosyn?

Jag vet ännu idag inte vad det är för kvalité en soldat i det ”nya insatsförsvaret” ska ha, och jag tror inte att Sten, Håkan eller Karin vet det heller.

Debattartikel på Newsmill 18/1-2009

Paulina Rehbinder
Press- och informationsansvarig   

Värnplikt och Sälenkonferens

På söndag inleds Folk och Försvars rikskonferens i Sälen (programmet hittar du här). Veckans nummer av tidningen Fokus berör konferensen och spekulerar lite i de frågor som kommer vara brännande under dagarna på Högfjällshotellet och skriver där bland annat att ”processen att ersätta värnplikten med ett yrkesförsvar” kommer att bli en av dessa. Vi kommer naturligtvis att vara där, och göra vårt för att frågan inte hamnar mellan stolarna. Vi vet att det finns stöd för en fortsatt pliktbaserad personalförsörjning, inte bara inom vänstern och socialdemokratin utan även ganska djupt in i de borgerliga leden. Det kommer vi försöka använda till vår fördel, naturligtvis.

För den som vill läsa vårt remissvar på pliktutredningens delbetänkande, finns det att hitta här. Dessutom kan man läsa Paulinas inlägg här på bloggen om det, som hon skrev häromdagen.

Anders Eriksson,
generalsekreterare

Efterlysning: Boende under Almedalsveckan

Vi kommer ju, som alla andra, befinna oss i Visby under Almedalsveckan i år. Frågan om boende under veckan är alltid ett gissel, och något vi måste börja titta på redan nu. Så i all ödmjukhet undrar vi kort om det är någon som har tips? Vad som helst, så länge det rymmer åtta personer och är något sånär överkomligt prismässigt.

Släng iväg ett mail till mig om ni har någon idé!

Anders Eriksson,
generalsekreterare

Flytt av hemsida

Vi är fullt medvetna om att vår hemsida, www.varnpliktsradet.se, inte varit särskilt munter att besöka på sista tiden. Delvis har detta berott på att vi haft en del bekymmer med den. Vi håller nu på att flytta den till ett nytt webhotell, vilket förhoppningsvis ska underlätta en del. Då kommer vi även att lägga till en del nya funktioner, så att vi ska bli mer Web 2.0.

Om man vill kan man redan nu följa oss på Twitter, vilket bland annat tidningen InternetWorld uppmärksammat. Och så kan man ju alltid följa bloggen, såklart.

Anders Eriksson,
generalsekreterare

Förbandsbesök

Som det ser ut idag så har jag tre förbandsbesök bokade. Jag och Katja åker ner till Ronneby söndagen den 18 Januari för att besöka F17, på Tisdagkvällen åker vi vidare till karlskrona för att besöka marinbasen, och i Februari ska jag till 4.e sjöstrid.

De andra regionalarna har också börjat boka in lite besök. V. 9 ska  Christoffer och Katja till Ing2 och P7 för att hålla en medinflytandeutbildning. 19 januari åker Jonas och Christoffer till LedR och den 20 -21 hälsar de på på Lg.

Vi ses ute på förbanden!

Nina Enocsson, Marinansvarig

Värnpliktsrådet klar med remissvar!

Idag blev Värnpliktsrådet klara med remissvaret på delbetänkandet utredningen om Totalförsvarsplikten.

Värnpliktsrådet håller inte med pliktutredningen om att Försvarsmaktens personalförsörjning ska baseras på frivillighet.
Värnpliktsrådet tycker att det är jätte viktigt att Försvarsmaktens personal har olika bakgrunder, eftersom forskning visar att grupper som har en stor mångfald jobbar bättre. Dessutom är Försvarsmaktens uppgift så unik att myndigheten aldrig ska vara osäker på att personalbehovet inte uppfylls. Än viktigare är att Försvarsmaktens personal har de egenskaper som är önskvärda, både när det gäller kompetens som personliga egenskaper.

Könsneutraliteten är självklar det anser även utredningen om Totalförsvarsplikt i framtiden. Detta vill jag verkligen understryka eftersom det är för mig helt obegripligt varför det inte redan idag ser ut på det sättet. Försvarsmakten har genom tiderna gått miste om ca. 50% av kompetenserna i varje årskull, detta är inte försvarbart då strävan är att få det mest kompetenta försvaret.

Att Försvarsmaktens uppgifter skiftar innebär inte att det är plikten som ska förändras det är snarare testerna, bedömningen och kraven som skall utredas och ändras. Detta för att Försvarsmakten ska få de soldater som passar i ”det nya försvaret”.

Att det i undersökningar har visat sig att det bara mellan 10-20% som söker sig vidare till utlandstjänst är missvisande då frågorna har ställts till 19, 20 åriga värnpliktiga som för det första vet att det är svårt att bli rekryterad till utlandsstyrkan om man är under 25 år och dessutom finns det många värnpliktiga som efter muck vill skaffa sig en utbildning för att sedan kunna söka utladstjänst. Därför anser jag att både Försvarsberedningen och utredningen om Totalförsvarsplikten i framtiden inte ser till den verkligheten som råder. För helt ärligt skulle det vara försvarbart att mellan 60-70% av utlandsstyrkan bestod av 19-21 åringar?

Paulina Rehbinder
press- och informationsansvarig