Katjas och Jonas rafflande äventyr i norra Sverige
Jag och Jonas har den här veckan genomfört förbandsbesök på F 21, I 19/AJB och A 9. Det har varit intensiv vecka med många äventyr och minusgrader.
Vi anlände till Kallax flygplats på söndag kväll och möttes av 28 minus. Som de chockade stockholmare vi var styrde vi genast kosan mot F 21 och dess nalkande värme. Där installerade vi oss i logementet vi skulle sova i och gav oss sedan ut på upptäcktsfärd på varsitt håll. Jag tyckte att det gick ganska bra för mig ända tills jag råkade släcka lampan till sjuklogementet jag befann mig i just då och inte kunde hitta ut i korridoren igen. När jag efter lite bufflande lyckades ta mig ut snubblade jag rakt in i en hög med värnpliktiga som just anlänt till F 21 efter helgpermission och självklart var lite chockade över att finna en desorienterad, främmande människa mitt ibland dem. Jag försökte förklara vem jag var och vad Värnpliktsrådet gjorde och hoppas att de fick en bra bild av vårt arbete, trots de märkliga omständigheterna.
Från måndag till onsdag träffade vi sedan de värnpliktiga, både de relativt nyinryckta och de som legat inne längre, samt genomförde möten med personal vars arbetsuppgifter kretsar kring de värnpliktiga. Vi lyssnade på vad de värnpliktiga hade för åsikter om sin utbildning och arbetsmiljö, och försökte sedan föra vidare den informationen till de högre instanser vi träffade under besöket. Vi hoppas att de problem som kom upp under besöket kan lösas på bästa tänkbara sätt och vi kommer att följa upp vad som händer på flottiljen i framtiden.
Vi genomförde också en medinflytandeutbildning på F 21, för de nyvalda förtroendemännen/skyddsassistenterna. Direkt efter detta anslöt de förtroendevalda till sina kamrater i fält. Heroiskt, tycker jag, med tanke på de närmare 30 minus som hängde i luften.
Efter dagarna på F 21 drog vi vidare till I 19 och spenderade onsdageftermiddagen med att åka runt och titta på de värnpliktigas verksamhet där. Jag måste säga att befälen som tog emot oss hade förutspått vår klädsel väl (enbart jeans) och hämtat ut extra förstärkningsplagg från förrådet åt oss. Det tackar vi för!
På onsdag kväll åkte vi till AJB och fick en ingående visning (med tillhörande anekdoter) av basen. När vi kommit över vår avundsjuka över att man på AJB kan komma var man vill utan att behöva ta ett enda steg utomhus medan vi under vår värnplikt var tvungna att springa fram och tillbaka över en kall kaserngård, utspisade vi kvällsmål och däckade på ett logement. Jag anser dock att AJB trots sin praktiska utformning är oerhört lätt att gå vilse på. När vi dagen efter fått mycket information från chefer och värnpliktiga, började vi vår resa tillbaka till I 19.
Efter 25 mil fram och tillbaka genom det norrländska inlandet (vi körde självklart fel), lite ren-sightseeing och snöspaning lyckades vi ta oss till Boden. Där träffade vi dagen efter A 9:s ledning och bekantade oss lite i allmänhet med artilleriregementet. På eftermiddagen medverkade vi på de förtroendevaldas utbildning på I 19 och genomförde övningar av angenämaste slag (whoppedo äventyrsbad).
Idag lördag var vi lite mosiga i huvudet efter alla timmar i bubbelpoolen, men enligt min åsikt väl mottagliga för den grundkurs i rättstjänst som vi tillsammans med de förtroendevalda fick genomgå. Fram emot eftermiddagen började vi dra oss mot flygplatsen, för att hinna med planet hem till Stockholm. Självklart var det smärtsamt att säga farväl till det vackra, snöiga landskapet och dess invånare, men samtidigt kändes det skönt att få röra sig mot varmare trakter. Måste bara säga att taxichaufförerna i Norrland är synnerligt trevliga.
Jag får avsluta detta lördagsinlägg med att tacka alla ute på förbanden för att de mottagit oss så väl och framföra en önskan från både Jonas och mig om att snart få komma tillbaka.
Katja Adolphson
Flygvapenansvarig
22 februari, 2009 at 4:47 e m
Alla vi som älskar F21 klappar nu!
oj ingen klappade, nej vänta det gjorde inte jag heller…Fy f*n för bevakningspluton, skulle gissa att det är Den sämsta tjänsten i Sverige! Vi erbjuds ingen utbildning utöver den vi lyckas ta till oss under GU. Sen lämnas vi med våra skarpladdade AK5a och ett jävla nintendo! DÅ kommer vi att vara i tjänst 16 timmar o sen lediga åtta! Hur ska vi kunna ha tid med något, och att erbjudas två utbildningsdagar är ju ingenting! Det är helt sjukt hur illa det är, nu är jag inte ensam och tycka det här, majoriteten i plutonen tycker att våran situation är tragisk och vi önskar att VR kan hjälpa oss att få en bättre situation med mer utbildning. Jag var sjukt taggad på utlandstjänst men nu, jag skulle riskera mitt eget och mina kamraters liv om jag reste till Afghanistan med den utbildning som F21 gett mig. Gör min och mina kamraters situation bättre! Hjälp oss att få utbildning! Så fort vi frågar om en utbildnign som står uppskrivet på vår planering fram till v.21 så får vi samma kommentar, ”det där är preliminärt”. Hurr kul är det! vi är de enda på F21 nu, förutom de i beredsakapspluton, men totalt är vi mindre än 60 vänpliktiga på F21. Bprde det inte då vara så att vi ska kunna få den bästa utbildningen som kan ges? Dessutom o säga att materialen skickats iväg är skitsnack. 2000 gör sin värnplikt nu jämnfört med fjolårets 8000. Då ska det banne mig finnas tillräckligt för att vi ska kunna få en grym utbildning!!
Snälla värnpliktsrådet, hjälp oss!! Vi vill inte mucka och känna att det här var helt bortkastat, det hade varit bättre att gå arbetslös och bo hemma hos mamma & pappa. Den känslan sprider sig bland oss just nu!
MVH: En som inte kan kalla sig soldat efter muck..