Något om arbetsskador
I veckans nummer av vänstertidningen Flamman skriver Kim Müller (pseudonym) om hur han nästan dog på jobbet, som en följd av stress och en pressad arbetssituation. Nu var det förvisso några år sedan jag själv gjorde min värnplikt, men det är lätt att känna igen sig i hur det höga tempot och den pressade situationen skapar olyckor och tillbud. Men än mer intressant blir artikeln, ur ett värnpliktsperspektiv, i dess avslutning. Müller skriver:
Mina tankar är idag också på den 15-åring som dog för en vecka sedan. Hade hon blivit ihjälslagen på gatan av jämnåriga hade det blivit ett jävla liv, nu har hon bara dött på jobbet så det är väl inte så farligt.
Mellan 1996 och 2006 dog 36 personer under sin värnplikt, varav 10 dog i tjänsten. 2001 släppte Värnpliktsrådet en rapport med rubriken “Värnplikt utan skyddsnät”. I rapporten konstateras bland annat att värnpliktstjänstgöring är, sett till antal anmälda arbetsskador, den absolut farligaste verksamhet en människa kan hamna i. Det konstateras även att antalet skador som lett till utbetalningar av ersättning har minskat, både sett till antal och till andel av anmälda skador. Exakt hur siffrorna ser ut idag, det var ändå sju år sedan rapporten släpptes, kan jag inte svara på. Men att något radikalt skulle ha skett, har jag svårt att tänka mig. Särskilt med tanke på de dödsfall som skett på ganska kort tid.
Bland annat med bakgrund av detta blev i alla fall jag upprörd när Statens Haverikommission (SHK) beslutade att låta Försvarsmakten själv utreda händelsen på Utö när en värnpliktig blev skjuten under en amfibieövning, något bland annat Svenska Dagbladet skrev om. SHK motiverar det med att de redan utreder ett liknande fall, med en kontraktsanställd soldat i Skövde, varför det inte ansågs nödvändigt att titta på båda. Detta monumentala ointresse för värnpliktigas situation provocerar.
Jag ska dock inte måla fan på väggen i allt för stor utsträckning, det finns ljuspunkter. På bara några dagar har Kammarkollegiet beslutat om utbetalningar till människor som på olika sätt förolyckats under sin värnplikt. Gävletidningen Arbetarbladet skriver om en fd. värnpliktig vid I19/AJB som får 58.000 för hörselskador orsakade av vådaskott med AK5. Hallands Nyheter skriver om en fd. värnpliktig som, trots erfoderliga hörselskydd, fått tinnitus efter en skjutövning. Han fick 46.000 i ersättning. Ett tredje tinnitusfall, med en fd. värnpliktig vid Ing 2, rapporteras av Sveriges Radio. SR skriver inte ut någon summa, men han har ersatts för sin skada. Och ett sista fall, med en man som väntat i 12 år på ersättning, rapporteras av västernorrländska Allehanda. Anmärkningsvärt här, är att det inte är fråga om AK5 utan ett pansarskott som avlossats i förläggning. Även nivån på ersättningen är anmärkningsvärd, 236.000. Ytterligare ett fall, som inte rör en hörselskada, rapporteras av Sveriges Radio. Det är en 21-årig kvinna som, under sin värnplikt vid LedR, föll av en lastbil med 1% invaliditet som resultat. Hon får nu 26.000 i ersättning.
Arbetet med att minimera skador måste fortskrida inom Försvarsmakten. Men det är även av yttersta vikt att de värnpliktiga får del av ett ordentligt försäkringsskydd.
Anders Eriksson,
Generalsekreterare
